Glöm höstens allsvenska möte mot Ljusdal (12-3) – med returmöte i Kronfågel isarena på lördag - och blicka hellre tillbaka till 1970 när KSK tog sitt andra raka SM-guld mot hälsingelaget.
Hasse Carpman och Per-Håkan Persson hjälper till att minnas en fantastisk guldera som för alltid satte Katrineholm på bandykartan.
Båda var med året före, när KSK tog sin första SM-titel via 5-1-segern mot Broberg.
-Den roligaste matchen vi spelat, säger båda 81-åringarna.
Säsongen efter blev KSK tvåa i division 1 södra – varken allsvenskan eller elitserien var uppfunnen utan 16 lag var indelade i två geografiska division 1-serier - efter Örebro, och Ljusdal tvåa i norrgruppen (bakom Sandviken).
I slutspelet slog Ljusdal ut Hälleforsnäs, med Kent ”Kösa” Pettersson som vunnit skytteligan med 24 mål, medan KSK:s väg mot Söderstation blev mera dramatisk.
Det krävdes omspel mot Sirius i kvartsfinalen efter att dimma stoppat returmötet. Via 8-1 i avgörandet väntade Sandviken i semifinalen. 1-2-förlusten på Jernvallen vändes till 4-0 på Backavallen och i en tid då förlängning inte existerade krävdes åter en avgörande match. Den spelades i Stockholm där KSK var bäst och vann med 4-2,
-Vi hade ett lag där de flesta spelat ihop sedan pojkåren med bröderna Henry och Eddy Fransson, Kjell Österberg och Roddy Tvedberg bland annat som förstärktes med målvakten Tommy Axelsson som värvades från Sandslån, Anders Plahn från Grycksbo Håkan Henriksson från Kalix och Tomas Cratz från Finspång, säger Per-Håkan.
-Att vi var så bra berodde nog på att vi, med tränaren Östen Ronvall tränade mer än alla andra och var till skillnad från många andra lag skötsamma spelare, säger Hasse.
Han var en av dem, son till legendariska lagledaren Stig, som var med från början. Per-Håkan hade ett par år tidigare värvats från småländska Gamleby.
-Vi hade mött Eksjö i division 2 när jag blev uppringd av KSK, berättar Per-Håkan.
I Eksjö spelade Göran Söderlund, senare sportreporter på Katrineholms Kuriren, som hade tipsat KSK om att klubben borde värva centerhalven.
Den 15 september 1968 möttes Per-Håkan och Stig Carpman i Talltullrondellen och de åkte till dåvarande KSK-ordföranden Lars Wirströms chefsrum på Sörmlands Grafiska där de kom överens om de sista detaljerna i övergången.
-Då var klockan 12.50, men övergången hann postas innan deadline tio minuter senare, säger Per-Håkan, som först fick jobb på Universalverktyg, för att sedan bli lärare på Nyhemsskolan innan en ny tjänst på Scania Bussar.
I flera år bildade Hans och Per-Håkan ett av Sveriges bästa vänsterförsvar.
-Jag spelade en del tennis och var duktig på att plocka ned lyror på volley. Dessutom kom jag på en egen spcialgrej där jag vinklade ena skridskon som gav mig en fördel när jag i skäret efter gick emot anfallaren, säger Hasse och reser sig från kaffebordet och visar hur han gjorde.
Att slå bort lyror på tennis blev också ett av Per-Håkans signum.
-Jag var definitivt inte bäst på skridskor, men kunde läsa spelet, var placeringssäker och hade en bra räckvidd med klubban. Det var mina starkaste sidor.
Medan Hasse, som utöver tre SM-guld också har tre VM-silver och ett ännu svårslaget svenskt rekord i 300 matcher i svit – i serie och landslag – och klarade hela karriären utan skador var Per-Håkans deltagande i finalen mot Ljusdal mera tveksam.
-Jag gick gipsad fyra dagar före finalen, men kunde kasta bandaget och spela, för att sedan bli gipsad igen veckan efter.
Per-Håkans och Hans minnen från finalen är att Ljusdal tog ledningen genom Björn Swartswe, men att KSK sedan tog över fullständigt fram till 6-2-segern inför nästan 11 000 åskådare på Söderstadion i Stockholm. Det är detaljer som blir tydligare efter att Per-Håkan plockat fram sina klippböcker från vinden och Hasse tagit med sig ett av sina tolv album med tidningsurklipp till träffen hemma hos Per-Håkan och hans fru Berith i villan på Hökåsen 2.
I klippböckerna finns otaliga gulnade tidningsartiklar med så mycket bandy- och Katrineholms idrottshistoria samlade.
-Jag skickade alla tidningar till mina föräldrar som bodde kvar i Gamleby där de klippte ut allt som skrevs, säger Per-Håkan.
Nu är det han och Hasse som ansvarar för utklippen. Först för barnen Henrik och Johan, som båda blev A-lagsspelare i bandy, till Per-Håkans barnbarn Olles fotbollskarriär i Åtvidaberg.
Där går han lite i farfars fotspår, för även Per-Håkan var duktig fotbollsspelare – som stopper/centerhalv, i Gamlebys division 3-lag.
-Jag minns en match på Tjustvallen KSK och Kjell Österberg. Tänk att vi några år senare skulle bli lagkamrater och ta SM-guld i bandy, säger Per-Håkan.
Medan hans bandykarriär stannade vid två SM-finaler spelade Hans alla fyra (segrarna mot Broberg 1969, Ljusdal 1970 och 1972 och förlusten mot Falun 1974) och sedan fortsatte båda som ungdomsledare i KSK.
Men efter att Hasses bandyengagemang svalnat (han avslutade karriären med några säsonger i Ändebols SK) och började springa och har avverkat 17 Göteborgsvarvet och flera Lidingölopp, tog Per-Håkan – som cyklat Vätternrundan tre gånger – nya bandyuppdrag.
-Några år tränade jag Värmbol tillsammans med Håkan Spångberg, för att sedan återvända till KSK där jag blev ordförande under några år på 1990-talet. Då lyckades jag övertala Hasse att bli kassör, säger Per-Håkan.
Han var sedan under flera decennier sekreterare i KSK/KVBS supporterklubb, men klev i höstas av – för att i stället bli suppleant.
Fortfarande är de lika intresserade av hur det går för Katrineholm Bandy i allsvenskan, även om besöken i Kronfågel isarena inte blir så täta.
Men även om guldhjältarna saknas är du välkommen till Kronfågel Isarena för lördagens match mot Ljusdal.
Den allsvenska matchen mot Ljusdal börjar 15:00.
Matchsponsor: El och säkerhet
Köp din biljett här: https://clubs.clubmate.se/katrineholmbandy/sasongskort/
Glöm inte att köpa era digitala 50/50 lotter innan matchen: https://clubs.clubmate.se/katrineholmbandy/
Har du inte möjlighet att vara på plats? Matchen sänds på bandyplay